Nyårsbal.

Efter julhelgen tog vi ett par dagars rekreation i Stockholm. Jag såg som min uppgift att leverera en tveksamt pedagogisk och politiskt mindre korrekt julklapp till Morris.

Varje 3,5-åring behöver en radiostyrd bil! Med detta vill jag inte ansluta mig till Pär Ströms antifeministiska korståg.

Den lille mottagaren hävdade skamlöst att det var precis vad han önskade sig. Jag kan, även om det inte var motivet bakom anskaffningsbeslutet, se ett visst pedagogiskt värde i att han lär sig att manovrera tingesten. Dock verkar vändradien något för stor för en mindre trea i Årsta. Det kommer väl en utomhussäsong?

Lille Tage, som ännu inte kommit till medvetande om julens materiella betydelse, har fått sitt livsbehov av mobiler och mjukisskor tilgodosett. Så småningom kommer han naturligtvis att efterfråga andra sorters mobiler och förhoppningsvis andra skor, men den tiden den sorgen.

Vi passade på att besöka Skansen. Det var bra att titta på djuren när inte bladverk skymde. Vi såg uttrarna, lodjur, vargar och till och med djärven. Tidigare när vi mer frekvent besökte Skansen, då sönerna var i rätt ålder, började man tvivla på att dessa djur verkligen fanns i respektive inhägnad. Annars tycker jag mest om de gamla husen. Man hade dukat upp ett relevant julbord i torp och herrgård. Det var också väldigt trevligt att man hade guide på plats i varje hus, som kunde berätta litet mer. Sammanfattningsvis kan man säga att julbordet var betydligt mer återhållsamt, och skinkan innehöll inte nitrit.

Åter i Hammenhög var det hög tid att sätta igång inför Nyårsfesten. Ett påtagligt bekymmer var att Eldhs Radio och TV inte kommit till tals med vår juke-box. Inte ens Eldhs svåger, som är juke-boxsamlare hade några uppslag. Lånsiktigt fick vi en adress i Åhus, men nu var det bara ett par dagar kvar till den utlovade juke-boxbalen.

Menyn var satt:

Vi hade fullt på rummen, några på Villa Pastora, några på Södergårda Östra, några från byn samt ytterligare några med okänt ursprung. Innalles 36 ätande gäster. Att två som beställt utan besked uteblev, är ett jäkla sätt, men i detta speciella fall gjorde det inget. Vi hade medvetet begränsat antalet eftersom det endast var vi i familjen som jobbade. Vi fick trots allt kalla fötter, angående vår möjlighet att klara detta med bra service. Gästgivarinnan fick då den ljusa idén att bjuda in Jonas svärföräldrar att fira nyår med oss. Javisst - Bibba i servicen och Peter i disken. De sa att det var kul, men vi får kanske skaffa nya vänner till nästa nyår.

Hur som helst blev det en väldigt lyckad nyårsfest. Maten var superb - Jonas är en trollkarl i köket. 34 snygga uppläggningar av 5 rätter (amusen inräknad), bra gjort av en man.

Dansen ordnade vi genom att låna två skivspelare som vi kopplade till mixern. Vi vittjade juke-boxen på dess innehåll. Siw Malmqvist, Little och Cliff Richard, Stones, Elvis, Beatles osv. En härlig mix från en tid som sägs ha varit bättre. Gästgivarinnan och köksmästaren turades om som DJ. Skumpa vid tolvslaget. Inget fyrverkeri - Doris är så frukansvärt skotträdd att vi riskerade en svekdebatt om vi så drog av en Kinapuff.

Se det var en fest som hette duga. Alla dansade och ingen flydde efterlämnande en sko vid tolvslaget. Däremot glömde två gäster sina högtidsdräkter. - De hänger bra här till nästa nyår.