Antikrundan på Österlen.

Loppmarknader är en basnäring på Österlen. Nivån är från ostädat garage till hög standard. En städad loppmarknad kallas Antikaffär. Stockholmsdelarna av vår familj hyser ett intresse för loppis, inte bara ett utan många, helst alla. Därför blir det alltid någon loppissafari. En förtrupp av oss kombinerade hundpromenaden med ett besök på Mariedals loppis, här i Hammenhög. Vi ville främst ha en bunt broschyrer om Antikt & Loppis att lägga ut på Gästis.

Jag trivs ganska bra på Mariedal. Det är stort, jag hittar, känner igen grejerna och eventuellt nyinkommet. Jag har ungefär samma känsla för livsmedelsaffärer, jag handlar helst i den där jag vet var varorna står. Jag inser att det här är ett rationellt och fullständigt felaktigt förhållningssätt, men vi har ju alla våra brister. Hursomhelst hade de inga broschyrer och vi hänvisades till Karossgården i Gladsax. Detta är loppisarnas NK, och här började vi vår gemensamma tur.

Som vanligt blir jag alldeles blind när jag går loss bland prylarna. Jag kan helt enkelt inte vända på perspektivet - köpa eftersom det finns. Jag måste utgå från ett behov. Mea culpa!

Jag brukar snabbt övergå till att studera mina fellow consumers.

Där är golfarna som mellan 18 hål och eftermiddagsdrinken slinker inom loppis. Världsvant i sina vindtäta overaller och dubbade skor värderar de artiklarna, med glasögonen i pannan, som värste Knut Knutsson, sällan avslut! Mycket
skrik och litet ull, sa kärringen som rakade
grisen.

Så har vi semestermysarna, som tröttnat på stranden (eller bränt sig intill melanomets gräns). Med risk för att betraktas som bristande feminist, är det utan undantag frun i huset som myser högljuddast. "Gösta - kom se! En sådan hade min farmor!" Handlar med hjärtat.

Den tredje kategorin är den mest målinriktade. De äger hus här. De värderar möjligheten att byta elkabel i lampan, river i lådan av gamla dörrhandtag och beslag söker tidsenliga möbler och inredningsdetaljer. Sällan

avslut eftersom konkurrensen är förödande och det mesta av värde redan sålt.

Vi drog vidare till Kubusa konsthall som på nusvenska heter Kabusa Vintage House. (Ännu ett begrepp för begagnade varor!) Den fantastiska byggnaden har nu också fått ett lyft extriört. Parkeringen är flyttad åt sidan och entrén har fått en vacker smidesgrind, som flankeras av två kinamän, av Mats Nilsson. Många andra av Mats underfundigt humoristiska verk finns också på insidan.

Kabusa har kvalitet i olika prisklasser, väl värt ett besök för den som har hus på Österlen, eller släpkärra. Och så har de fika. Tage och jag har bänkat oss i en soffgrupp.

I kaffehörnan finns det gamla filmaffischer och foton från inspelningar. Jag gillar verkligen estetiken i de gamla affischerna.
Så ser jag megastjärnan Edvard Persson  med en trippelaffisch för "Söder om landsvägen" från 1936. Detta som blivit ett bevingat talesätt. Landsvägen avser gamla länsväg 101, den gamla huvudvägen mellan Malmö och Ystad, innan E66.

Jag är kluven till den mannen och hans filmer. Som barn tyckte jag om de enkla komedierna, som genom Edvards rättrådighet alltid slutade lyckligt. Redan då insåg jag att handlingen var tunn, Edvard var dryg och att han talade en vidrig skånska med tungspets-r.

På Österlen är det inte långt mellan bodarna. Jag är inte så negativ till företeelsen som det verkar. Vi har hittat många inredningsdetaljer till våra rum. Vårt sökande brukar företrädesvis ske i lågsäsong. Bättre utbud, priser och ingen trängsel.

Kerstin Normans Antikaffär i Glemmingebro är en av dem jag gillar. Där är ordning och ibland hittar man kul saker där. Vi köpte i vintras en serie inramade tryck av Edward Hopper. Den löste julklappsproblem.

Jag tycker om gamla burkar. De är dekorativa och glada. Ofta väcker de minnen. Men, som jag tidigare berättat, är jag ingen samlare. En burk har jag köpt hos Norman. I den sparar jag kvitton, som Roy & Roger i Macken.

På vinden är det loppis och där hittade vi rundans mest makabra fynd. Salt- och pepparkar, i form av fötter. Med texten Cypern, och en karta över landet. Detta reser ett antal frågor. Vem sitter och tänker ut en sådan souvenir, vem köper den och vem släppte in Cypern i EU.

Jag köpte dem inte eftersom vi skulle behövt 20 för att kunna utrusta alla bord.

Inte heller köpte jag en lätt pornografisk inramad teckning. Men jag, som är litet full i fan, tänkte att jag tar en bild och lägger upp på bloggen. Jag har sett att porrbloggar har en tendens att hamna högt i ranking. Österlen - Hammenhögs Gästis, nu med porr!

Och faktiskt känns bilden ganska mjukporrig, för att inte säga sedesam.

Ytterligare en antikaffär i Glemmingebro. Jag vet f inte vad den heter. Ett l tips är att använda uteslutningsmetoden, heter den Norman Antik är det inte den jag menar. 

Den är möjligen något  nischad. Bland annat har den en stor samling porslinstomtar.

 Medföljande Erik spanar alltid efter gamla musikinstrument.  Ett dragspel står på önskelistan. Han hittade ett bälgaspel med ton för varenda tryckning. Hans invändning var att det var ett knappaspel, vilket han menar är svårare att lära sig. Men kan man lära sig att skriva maskin kan man väl lära sig att spela dragspel. På 50-talet var dragspelsspelande rena folksporten. Dragsspelsklubbar och självstudiekurser!

Den andra och kanske viktigar invändningen var att priset var för högt.

Jag tittade bland skivorna och hittade gamla kära Creedence Clearwater Revival. Det hörde jag en hel del av på slabbedans i Lund, samtidigt som jag misskötte mina studier.

Jag inser att om människohandel varit tillåten, skulle man säljas i antikaffär eller eventuellt loppis.