Ost från öst.

Det är inget glamorjobb att vara mathantverkare. Med mathantverkare menar jag den som håller i hela kedjan från odling till färdig produkt. Detta sätt att jobba blir småskaligt och framför allt väldigt arbetsintensivt och tyvärr också, med alla myndighetskrav, kapitalkrävande. Det ligger så långt från utvecklingsbyråkraternas tankar och tips om tillväxt, tillväxt, tillväxt... Själva idén med detta sätt att odla och tillverka är kvalitet. Den naturliga följden av mycket nedlagt arbete och begränsad produktion blir ett högt pris. Om man upplever detta som ett problem så beror det på okunskap. Redan Falstaff Fakir rimmade: "Proletären gärna ville dricka punsch ock spela kille". Vissa lägger en förmögenhet på att renovera gamla bilar till originalskick, andra lägger en undersköterskelön på att spela golf osv. Det finns en nivå på mat som ligger över prisjämförelser typ billigaste matkassen, diskutabla nyckelhålsmärkningar och statistiska kvalitetsmätningsmetoder.

Jag talar om till exempel Vilhelmsdalsost. För mig är kravmärkt, ekologiskt, organic, och allt vad det kan kallas, av väldigt liten betydelse. Det kostar skjortan att få sätta en stämpel på en matbit. Ändå säger det inte ett dugg om hur det smakar, om det är bra framställt och odlat med kärlek. Jag inbillar mig att jag känner igen en glad get, en hederlig människa och framför allt en matbit som från gommen skickar signaler till hjärnan som översätter till en stund av lycka. Sådan är den ost som Kristina och Lars gör på Vilhelmsdal.

Det är med glädje jag ser att de nu fått igång en prydlig gårdsbutik. Att sälja via vanliga butiker gör att gudastyckena från Vilhelmsdal, efter butikens påslag hamnar på en nivå där även en fanatiker lätt väljer en fransk massproducerad ost. Fortfarande kostar hantverksosten  mycket pengar, men vet man vad som ligger bakom och vad man får så är det inte dyrt. Är man mer intresserad av att det ska vara billigt finns folkhemsvarianten med en lagrad Herrgård, en Brietårta och en grönmögelost från Danmark att köpa på ICA, ofta till extrapris och ibland sampackat på en träskiva med plastfolie över. Det kan också vara gott men för guds skull - jämför inte.

Jag önskar vännerna på Vilhelmsdal all lycka med den nya gårdsbutiken. Nu kan vi, som ofta får frågan av våra restauranggäster var man kan köpa osten, svara: Kör mot Simrishamn några kilometer, ta av mot höger, det är skyltat.