Sukiyaki i Hammenhög

Så kom de då, klanen Ramel. Lotta, Mikael, Backa Hans Eriksson, som åtminstonden musikaliskt är family, och mamma var med. Efter litet gruffande om ljudtekniker, elfel, svettande och sound-check var allt klart inför aftonen. Alla var där - är en klar överdrift. Vi håller litet igen på våra sommarföreställningar. En högklassig show och rimligt med gäster, så vi hinner med och alla får en njutbar upplevelse.

Det var inte så stor idé att framföra Povelmaterial när Povel gjorde det själv. Jag fick mig berättat att det nu finns grupper med helt unga människor som spelar Povel. Men det hetaste "coverbandet" måste vara Povels Naturbarn. Proffsigt, äkta och mycket musikalist! Som det brukar stå på DVD-fordralen: massor av extramaterial. Visst är det hur spännande som helst att höra hur det var att växa upp och leva med Povel.

Kanske är Sukiyaki, det bästa numret, svårt att välja. Definitivt är det det roligaste. Mamma Ramel berättade dagen efter för mig att Lotta berättade att hon skulle göra Sukiyaki. Det går inte! Du ska få se, sa Lotta. Hon kunde! Hon gör den bättre än farsan, sa mamma Ramel, jag vek mig dubbel av skratt första gången jag hörde den.

Jag köpte dvd-en Ratata, som hade premiär på vita duken när jag var nio år. Jag kom ihåg att jag gillade den skarpt. Mikael sa att den håller än. Jag ska se den när turisterna åkt hem och regnet smattrar mot rutan.

Ni som missade denna fantastiska föreställning har chansen en gång till den 3 augusti på Mellby Atelier. Jag rekommenderar varmt att ni utnyttjar den möjligheten.