Statistiken ljuger aldrig.

I den dallrande hettan, strax innan österlenturismen nått sin kulmen, damp en broschyr från "Tourism in Skåne" ned i brevlådan. Det var en redogörelse för turismen i  Skåne under 2009. Jag tycker sådant är perverst roligt.

Jag fick mig till livs en definition av turism:
"Turism omfattar människors aktiviteter när de reser till och vistas på platser utanför sin ordinarie omgivning för kortare tid än ett år för fritid, affärer eller andra syften."


Det hade jag ingen aning om, jag trodde att turism per definition var knutet till fritid. Då vet jag att vi är inriktade på fritidsturism.

Några nyckeltal för Skåne:
Omsättning 17,7 miljarder kronor.
Sysselsättning 12 400 årssysselsatta.
Totala skatteffekter ca 2,0 miljarder kronor.


Jag fick bekräftat att de flesta turisterna kommer fån Skåne, följt av Stockholm och Västra Götaland.
Av utländska besökare har danskarna passerat tyskarna med hästlängder under 2009. På tredje plats kommer britterna, något som vi inte märker så mycket av på Österlen.

Simrishamn är den kommun i regionen har flest hotell efter Malmö. En häpnadsväckande information, även om det  mestadels rör sig  om "mikrohotell".Räknar vi antal bäddar rasar vi till 6:e plats. Jag tror att det är just småskaligheten och mångfalden som gör Österlen till Österlen, även om utvecklingsbyråkaterna inte håller med mig. Storskalighet och tillväxt är deras bästa. Nu är det ju i praktiken så lyckligt att det är vi på anläggningarna som bestämmer.

Jag skulle önska att politikerna, inte minst i Simrishamn, reflekterade över siffrorna och ville förstå och agera efter betydelsen av branschen turism. Det spelar ingen roll om plåtslagare, bönder och kamrerare blir sura. Utan turister stannar Österlen!

Efter detta mödosamma tankearbete var jag alldeles svettig. Dags för en tur till stranden. Den snabbaste vägen mellan två punkter är en rak linje, alltså Borrby Strand. Kocken som för dagen slitit sig från spisen, litet osäker i den ovana miljön får man anta, satte igång att baka sandkakor.

Längs strandkanten fanns ett band av tång som inte luktade Chanel No. 5.

Damerna samlade mod och styrka genom korsordslösning.

Jag försäkrar att alla badade trots att det inte var särskilt varmt. Julius var dock återhållsam med badandet och föredrog att bli buren av farmor. Den nybadade modern avvisades som bärare, såsom varande "kall och äcklig".

Ingen av oss är längre mycket för att sitta i solen och pressa. Däremot är vi alla med en viss regelbundenhet hungriga.

Efter en ovanligt kort överläggning enades vi Norra Skolan i Brantevik. En stilsäker och lugn oas. Man har på något vis återskapat skolkänslan när den var som bäst...Den blomstertid nu kommer. Goda mackor bra gaspacho. Trädgården är suverän och i princip underhållsfri. Norra skolan är verkligen en gemensam favorit.



Och så bor Nisse där. Han är halvsyskon till Doris. Som en riktig Airdale, nyfiken och kontaktsökande, kunde han trots värmen inte låta bli att komma fram och hälsa - och naturligtvis bli duktigt påklappad.