Fruntimmersveckans förband.

Jag har inte hunnit studera begreppet "fruntimmersveckan", vilken börjar i morgon om jag har rätt för mig. Jag fick Bondepraktikan i present när jag fyllde år senast. Men jag vet att fruntimmersveckan förknippas med regn, regn och regn. Denna dag, Bruno i almanackan, väldigt väl valt med tanke på hur gräsmattor ser ut, gav oss ett förtida uttag av kommande regnperiod. Mullrande åska och intensiva regnskurar har sällan varit så välkomna.

Hos oss var regnet särskilt väl sett eftersom vi gjort om vår "tapetrabatt". Vår tanke att plantera om i rabatten ett par gånger under säsongen var bra som tanke men en usel idé i praktiken. Därför har vi nu konverterat rabatten till en perenn rabatt. Tre sorters miniatyrrosor och lavendel i en ganska fri kombination ska förhoppningsvis ge den färgklick vi vill ha på framsidan. I vilket fall ger den en doftkick. Lavendeln luktar underbart!

Det är effektivt och framför allt väldigt trevligt när hela familjen jobbar tillsammans. Julius har specialiserat sig på bevattningsdetaljen. Vi fick punktbevaka honom när restauranggäster närmade sig. En vattenstråle på ryggen kan antas skapa en oöverstiglig uppförsbacke i den kommande relationen, även med den mest positiva.

Efter arbete - en enkel måltid i verandan.

Som jag tidigare berättat är råkan på tallrik betydligt mer älskad än råkan i trädtopp. Jag gav mig ut i Skåne för att rekvirera vad som går att få tag i hos jägare. Vi tår oss nu gott över sommaren.

Det slår en att Skåne är ett omväxlande och mycket vackert landskap. Även om jag är hard-core ateist har jag alltid haft en vurm för kyrkobyggnader. Jag hittade en liten pärla i Sireköpinge. Kyrkogården framför kyrkan är betydligt mer sluttande än jag i min primitiva fotokonst lyckas återge.

Sireköpinge - vilket härligt namn på en by. I min fantasi är det en riddare som kommit hem och grundat ett samhälle. Har jag rätt för mig var ett korrekt tilltal till en riddare - "sire". (Eller också har jag sett Ivanho på nyårsdagen, för många gånger.) Under hugg och slag har han tvingat den livegna befolkningen att uppföra denna vackra kyrka, som idag ligger så ståtligt på höjden.

Naturligtvis är det inte alls så "sire" kommer väl från något fornnordiskt och betyder något i stil med "platsen där ån kröker sig åt vänster". Vad vet jag? Jag håller mig till min teori och ger fullständigt fasen i vad Svenskt ortnamnslexikon  kan tänkas ha för uppfattning.

När vi ändå resonerar kyrkor. Är det inte nödvändigt att den krympande församling, som benämns Svenska kyrkan, befrias från sitt ägaransvar för sisådär 80-90% av kyrkorna, som riskerar att stå och förfalla? En god metod praktiserades av Karl XI under sextonhundratalet. Det kallades reduktionen och innebar att staten drev in stora delar av det som lättvindigt donerats till adeln. Naturligtvis gråt och tandagnisslan men genomfört med för tiden  gott ledarskap. Jag föreställer mig att vi skulle kunna få loss fantastiska utställningslokaler, konserthus och andra allaktivitetsrum om vi avheligade och lösgjorde från kyrkans halvkompetenta administration. Jag antar att en del måste rivas. Kan man göra exklusivt boende i gamla vattentorn så är det bara fantasin som sätter gränser för vad man kan göra i gamla kyrkor.