De kära från Vallby.

Redan igår kväll började trevliga människor med rötter i Nyköping samlas på Gästis i Hammenhög. Ingela och Nisse ska gifta sig. Vi har en viktig roll i deras skånska historia. Här bodde de när Nisse visade Ingela Skåne, vilket ledde till ett beslut att flytta hit. Naturligtvis bodde de på Gästis när de letade hus. Ständigt återkommer de när de lämnar Vllby för att känna pulsen i Hammenhög. Ofta unnar de sig ett riktigt skrovmål hos oss och det är så utomordentligt trevligt att språka litet om världens gång och tidender.

Det blir, från produktionssidan sett, ett behändigt bröllop, med drygt 30 gäster.  I går kväll kändes det som ett mycket stort bröllop. Det förklaras av diskmaskinen utsatte oss för en otillåten stridsåtgärd. Slutade helt enkelt att fungera! Lägg till detta att betalkortsterminalen fick nog i torsdags. Det är väl inte svårt att förstå att det gamla skämtet att diska av besöket, var mer aktuellt än någonsin. 

Nu har jag en inställning till teknik som kära hustrun närmast beskriver som huvet i busken. Men jag tror på teknikens "spontanläkningsförmåga" alternerande med "magic finger terapi". Det senare består i att jag pillar här och där, utan att egentligen ha en aning om vad jag håller på med. Jag säger bara - nu fungerar diskmaskinen igen! Ingen kan ta ifrån mig det. Kanske jag skulle erbjuda mina tjänster som "mekanikhealer"?

Åter till ordningen och bröllopet. När det gäller bordsdekorationerna är det inget man skojar med när en trädgårdsmästare gifter sig med en keramiker som också gör fantastiska dekorationer till jul, påsk osv i halm och annat som blir över.

Svägerskan var ingen duvunge avseende appliceringen av grannlåten. Vi fick bevaka våra intressen och påpeka att det skulle ätas och drickas från bordet också. Nåja - det var inte så farligt. Vi dukade upp ett par kuvert. Det blev perfekt harmoni.

Några ord om buketten. Purjolöksblommor, blomma från morot, björnbärskart, blad från kålrabbi och några köpta sammetröda kallor.  Min slutsats: Skörda inte era grönsaker, vänta till år två och plocka blommorna. Björnbärskarten föranledde mig att gå ut i privatens trädgård och titta på det gigantiska snåret vi har i en hörna. Jag lär inte behöva lämna tomten för att plocka björnbär i år!

Paret åkte hästskjuts från Vallby kyrka. Tyvärr missade Doris och jag deras ankomst eftersom vi var på ICA och stödköpte frukostmat eftersom hela kalas ska äta frukost hos oss. Vi mötte ekipaget. Nisse undrade ropande: Fungerar diskmaskinen?

På min bytur träffade jag Stefan, som vill ha ett bord eftersom morsan och Kristina kommit ned. Då blir en krögare svettig - fullsatt, men våra trogna gäster kan man inte svika och ett bord ska vi väl kunna klämma in.

Vid vår hemkomst var kalaset inne i bubbel-/mingelfasen. Vad glad man blir att vädret var så bra. 

Menyn för kvällen är väldigt skånsk med italiens knorr. Först en klassisk silltallrik, med öl och hemgjord bäsk (OP eller Skåne för dem som ännu inte kommit till insikt).

Huvudrätt det djärva draget bräserad ungråka, syrade rotfrukter, gräddsås, rönnbärsgelé, sockerbrynt potatis och naturligtvis gräddsås.

Dessert, en panna cotta under passionfruktstäcke och färska bär. Nisse lär ha genomgått fakirdiet för att komma i fracken. Vi ska nog få upp honom i matchvikt och ur fracken kommer man alltid.

Ett bröllop av den här digniteten, helt i nivå med Victorias och Daniels omräknat till befolkningsunderlaget, kräver naturligtvis en vårdros. Vi åkte till hovleverantören, handelsträdgården i Tågarp, bäst på rosor.

Ingela och Nisse, nygifta med vårdrosen framför sig.

Ett projekt ha kartlagt Österlens kulturhistoriska rosor. Vi valde Hannas ros. Vi tänkte att det skulle passa. Tyvärr  var historien runt Hannas ros makaber och  inte den för tillfället mest passande. Men lever man i kulturhistoriska trakter, bland sägner och skrönor  kan det bli så. Man får inte vara vidskeplig. 

Vi hade inte läst på i förväg och trodde att det syftade på byn Hannas. 

Hannas ros
	DEN ARMA KVINNANS TÅRAR OCH BÖNER RÖRDE DEM ALLS INTET Så står det att läsa på Hanna Johansdotters grav i Brösarp. Den unga Hanna blev brutalt mördad 28 mars 1889 av sin man Per Nilsson och hans mor, den dominerande och svartsjuka Anna Månsdotter. Vem av de båda som utförde själva dådet har aldrig blivit klarlagt, men indicierna pekar på att Anna Månsdotter förtjänar att bära epitet "Yngsjömörderskan". Stackars Hanna blev bara tjugotvå år. Men i trädgården på föräldrahemmet i Brösarps norra backar står en ros som såg Hanna växa upp och som skänker oss sin blomprakt och väldoft än idag, mer än 100 år senare. Gårdens nuvarande ägare har döpt rosen till "Hannas ros".