Häromdagen revolutionerade min världsordning så radikalt, som inte skett sedan övergången till högertrafik 1967. I vår trädgård omges vi av gigantiska aromatiska bestånd av vad jag ansett vara doftjasmin. Så kommer Henrik, hårfrisörskans make, och delger på sitt inte helt försynta sätt att det inte heter jasmin utan schersmin. Det är klart man blir förbannad! Ännu mer förbannad blir man, efter att ha gått till källorna, och fått verifierat att jasmin i vårt land är en krukväxt eller ett flicknamn. Plötsligt har vi en trädgård som gör oss självförsörjande på doftschersmin!
Vid vidare inventering av våra odlingar ser jag att i den del av vårt gods, som vi kallar "privaten", har det vilda björnbärssnåret vuxit sig starkare än någonsin. Om det nu, Henrik, får fortsätta att heta björnbär. Av blomningen att döma blir det ett bra björnbärsår, förutsatt att det blir fortsatt soligt. Jag ser fram mot att göra marmelad, smaksatt med rom och vanilj. (Ska jag vara alldeles korrekt, var det Eva som gjorde marmeladen, men jag plockade björnbären.) Förra året kunde vi bjuda frukostgästerna vår egen marmelad långt in på den vår, som inte var någon vår.
I övrigt går jag och förbereder att reducera alliansens skattebas. Jag funderar på att göra ett allvarligt försök att sluta snusa. Kanske är det inte så lätt att avveckla denna ursvenska sed, som varit mitt andra jag sedan fyrtiofem år. Är det något som jag är riktigt bra på så är det att snusa! Men har min storasyster kunnat sluta borde väl jag också kunna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar