Häromdagen fick vi ett mail från två cyklande turister,som uttryckte sin stora besvikelse och förvåning över att vi inte hade öppet till lunch. Mellan raderna kunde man tolka att vi var lata och oföretagsamma. De informerade oss om att de minsann var företagare.
Jag blir litet missmodig över sådant. Inte för att jag inte förstår deras besvikelse, mer att villkoren för att driva restaurang i säsongsberoende glesbygd förefaller så obegripliga. Ett bibliotek kan ha öppet enligt de anslag de får, dvs hur mycket bibliotek vi medborgare vill ha, uttolkat och prioriterat av politiker. En restaurang kan ha öppet i den omfattning man tjänar pengar. Nu begriper till och med jag, en enkel krögare, att om man inte har öppet får man inga gäster och utan gäster inga intäkter. Därför har vi gjort några strategisk val, som man tvingas till om man har knappa resurser och vill överleva. Vi har öppet året runt om än reducerat i lågsäsong. Under maj till och med september har vi öppet i princip alla kvällar. Detta är vårt bidrag till att göra Österlen mer inbjudande, och vi ser det som en investering. Under juli och halva augusti har vi öppet heldag dvs inklusive lunch. Detta gör oss till en av de restauranger som har mest öppet på Österlen.
Jag kan informera våra cyklande företagare (som måhända inte har anställda) att även i restaurangbranschen gäller kollektivavtal, arbetstidslag och arbetsmiljölagen. Dessutom lider vi brist på kompetent restaurangpersonal, deprofeesionella och utblidade flyttar väster ut. Att klara en fyra- till femdubbling av omsättningen under en dryg månad är inte alldeles utan problem. Att den verkliga turistsäsongen börjar en vecka in i juli vet vi som är verksamma och bor här.
Då kommer vi till frågan varför vi inte har öppet för lunch i juni. Det kostar ca 1000 kr i timmen att ha restaurangen öppen med minimibemanning, alltså 3000 kr för tre timmar. För att få kostnadstäckning för detta behövs 38 ätande lunchgäster. Det hade vi knappt ens på den tid när vi hade dagens rätt och kontrakt med Weibulls. Vi har det sällan lördagar eller söndagar då vi faktiskt har lunchöppet. På kvällarna har vi förhållandevis fler, därför tycker vi och våra duktiga kockar att det är mycket bättre att jobba då.
Efter denna litet magsura betraktelse men fortfarande avseende öppettider. För att citera den två- och etthalvtåriga sonsonen: "Mina damer och herrar låt mig presentera!" Vår nya öppetskylt!
Verket är i sin grundkonstruktion tillverkat av Tobbe, vår bysmed. En plåt med krokar på baksidan, för att enkelt kunna haka på en klätterställning för rosor som Vägverket (numera Trafikverket) monterat vid vår infart.
Matrisen för texten tjatade jag till mig av en superstressad Jacob, vår bygrafikdesigenr. Utskuret av Jonas, vår byutskärare. Sprutmålat av mig, vår bysprutmålare. Vernissagen har varit, funktion och utseende i toppklass. Står bra mot vinden. Jag rekommenderar alla att göra en söndagsuttflykt och beskåda verket. Det största konstprojektet sedan Kivik Art Center. För den, som mer ingående vill beskåda verket, finns det rum att hyra.
Kusin Philips svärföräldrar har varit hos oss och firat 60-årsdag. Som uppvakting från de unga hade blombukett, skumpa o vinpaket beställts.
Eftersom födelsedagsfirarna skulle tillbringa den kommande dagen i bilen lämnade de buketten kvar.
Jag lovade lägga ut en bild på bloggen. Vinbänken bildar bakgrund. Detta kan samtidigt fungera som verifikation när vi skickar faktura till Philip.
Åhh, det eviga tjatet. Jag är ingen expert - men arbetade som servitris i fem år tills förra hösten, och det är Alltid egna företagare som vet allt och förstår allt - som klagar på öppettiderna. Oftast har de en gårdsbutik, ungefär. Stå på er, ett klagomål av alla innevånare och turister i närheten? En liten nål i höstacken. Tack för en intressant lässtund i din blogg!
SvaraRadera