När vi renoverade övervåningen förra året var det alldeles uppenbart hur mycket det var. Nu när vi renoverar köksdelen är det i våra huvuden ett mycket mindre projekt, men det är ändå ack så stort. Det är klart att 137 kvm kakel är ju en del. Nu håller de på att gjuta golv. Det är inte heller något man snyter ur näsan.
Vi har hållit på 1,5 månad men det känns som evigheter sedan vi serverade mat, lagade frukost eller bäddade en säng. När det närmar sig slutet får både köksmästaren och gubben själv ge sig på fysiskt arbete. Det är en hel del som ska målas. Jag känner att åldern har medfört vissa begränsningar. Allt arbete under knähöjd och över axelhöjd är en utmaning, och det verkar som köksrenovering handlar om aktiviteter under knähöjd och över axelhöjd. Även köksmästaren, som dock befinner sig på sin biologiska höjdpunkt i livet, känner av den ovanliga ansträngningen. Han somnade gott i massagefåtöljen, vilket fortgick tills Julius fick ordning på fjärrkontrollen.
Tidplanen är oförändrat öppning den 6 mars. Medan golvet torkar tänker gästgivarinnan och jag ta en tur till Stockholm och klämma på lilla Tage. Tack Niklas Zennström för Skype, det ger oss farföräldrar möjlighet att se våra små som växer upp i Stockholm.
På måndag kommer den stora saneringsstyrkan som ska hjälpa oss att återställa ordningen. Man kan konstatera att vårt ombyggnadsprojekt uppvisar stora brister från jämställdhetssynpunkt. Kvotering?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar