Som jag längtar.

Åter i Hammenhög tänker jag att det är lyckligt ordnat på så vis att stockholmare tycker att det inte finns något alternativ till Stockholm. Skönt så slipper vi!

Julius utfordras med basföda, falukorv och hjulpasta. Det är inte vi som vill ha det så - det är han. Vi lämnar inte ut receptet.

Julius och hans familj håller på att ta sig igenom blandade farsoter. Han började med vinterkräksjuka. Numera smittfri är han hos oss medan de andra brottas vidare med sina åkommor.

Köksrenoveringen går sin gilla gång. All reservtid är nu konsumerad. Städstyrkan som mobiliserats till i måndags har omplanerats till imorgon torsdag.

Tenghagen med den något spretiga affärsidén, golvläggning och ålafiske med ålagille & catering, jobbar på. Spretigheten har sin förklaring i att pappa golvläggare övergått från att lägga golv till att lägga ålbottengarn.

Det blir säkert väldigt bra när det blir färdigt.

Man kan ana när de rostfria hyllorna kommer på plats och bänkskåp monteras. Vi har även skaffat en bänkkyl som man sätta hela drickabackar i. Det sparar mycket arbete jämfört med att plocka in i ett vanligt kylskåp. Dessutom får man en bättre överblick.

Det ska också bli en befrielse med ett helt och slätt golv. Det kommer att bli rena underhållningen att skrubba golvet.

Investeringen i larm på pelletsanläggningen har definitivt visat sig väl motiverat. När det börjar bli tomt i silon faller mycket "mjöl" ned i matarskruven och motorn till den löser ut.

Då ringer telefonen till mig och jag kryper i något varmt och går ut och startar om via några välriktade knapptryckninger.

Det enda problemet är att vi inte lyckas larma av via telefon när det är vidarekopplat till krögarvillan. Så långt efter det att jag gett mig ut i den kalla natten, fortsätter telefonen att ringa och stör gästgivarinnan som tycker om att sova på natten.