Tillsyn av Stockholm

I stället för att gå i Hammenhög och bli byggfrustrerad bestämde vi oss för en tur till Stockholm. Det är så skönt att Julius, Anna och Jonas kan passa Doris för en kortare tid. Som miljömedvetna aktörer uppsökte vi SJs webbplats. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, jag begriper mig inte på deras prispolitik. Det har talats om billiga biljetter, men de förutsätter en planeringshorisont som jag aldrig haft och aldrig kommer att få. Om nu flyget satsar på sista minuten, tycks SJs paroll vara första minuten. Priset för oss sena resenärer ligger på en nivå som om det skulle dras nya räls. Vi har vår lilla Peugot som sörplar i sig 5 dl diesel per mil och släpper ut avgaser renare än friskluft, enligt broschyrerna. Det fick bli bil. Ett val, som, skulle det visa sig, var en fullträff med tanke på det kaos som drabbade tågtrafiken i helgen.

När ändå gnället är igång kan jag också beklaga standarden på svenska vägkrogar. Förutom vårt nationella lidande tänker jag generat på utländska besökare, som förhoppningsfullt tar in på ett näringsställe för att njuta det omskrivna svenska köket. För min del ser jag det enbart som ett kaloriintag och mest kalorier för pengarna får man på hamburgerkedjorna, och man får precis det man förväntar sig. På toa har de dessutom en lista över när och av vem det senast städades. Jag brukar skriva mig på listan, sånt tycker jag är skojigt.

Nu bor båda stockholmssönerna i Årsta. Det är plötsligt centralt. Såväl tvärbanan som pendeltåget stannar där. Mycket bekvämare kan det inte bli.

Huvudobjektet för vår visit denna gång är tvivelsutan Tage. Han har nu passerat 3 månader och blir bara sötare för varje gång. Dessutom har han de för spädbarn viktiga egenskaperna att äta som en häst och sova som en gris. Han är också fenomenal på att le. Vad mer kan önskas.

Bilen hade vi deponerat i en snödriva. Även om vi  har lika mycket snö i Hammenhög så har vi en oerhört mycket bättre snöröjning. Det finns för litet bönder med traktorer i Stockholm.

Jag hörde om några stackare som lämnat sin bil vid trottoaren och vid ett senare tillfälle skottade man fram den, försedd med tre parkeringsboter om 900 kr styck. Tacka vet jag livet på landet.
Eftersom Erik jobbade fredag, bestämde vi oss för en shoppingtur. Vi tog tunnelbana. I högtalarna talades om förseningar, hur man nu kan hålla reda på det när det är femminuterstrafik. Det är ju bara att hålla masken och låta dem gå. Det är ju inte som med pågatågen att de är namngivna. Ingen vet om de åker med 10.06 kl 10.12 eller om det verkligen är 10.12 som kommer i tid.

Vi stannade i Liljeholmen. Detta ruffiga centrum som förr bestod i ett plåthus, vändplan och en gigantisk parkering hade nu fått en galleria av modernt storstadssnitt. Det verkade som om folk inte riktigt hittat dit ännu. Plåthuset har jag besökt mer än en gång på den tiden jag jobbade åt Kommentus, som  satt där. Korvaludan utanför, som räddat mången lunch, är märkligt nog kvar.

Vi tog oss vidare till Söder, Götgatan från Södermalmstorg. Damerna kunde inte motstå Gudrun Sjödén, som upplever en ny vår. Det blev ett par välriktade avslut.

Jag hann under tiden också sticka in på Pocketshop och fylla en mindre bärkasse. Nu står jag mig med böcker även om vintern fortsätter.




Vi hade upptäckt att Tage i sin annars tillfredsställande outfit saknade en nalle. Detta måste naturligtvis skyndsamt ågärdas. Vi har en noga utvald leksaksaffär på Folkungagatan. Vi halkade dit och åtgärdade den allvarliga bristen.

Sedan vår tid, har Skatteskrapan fått en ny inriktning. Skattebyråkraterna har förvisats till en mindre attraktiv adress och kontorsrummen har blivit studentbostäder. På gatuplanet - vadå - jo en galleria. På toppen en skybar. Studenterna får en oöverträffad möjlighet att klämma studiemedlet utan att lämna huset.

Vi hittade en utmärkt enklare restaurang. För under 100-lappen fyllde vi våra små magar med god och innehållsdeklarerad kost.
Stället är känt bland barnvagnsfamiljer. Gott om plats. Jag konstaterade att jämställdhetsutvecklingen går går åt rätt håll Stockholm. Det var minst lika många pappor med småbarn som mammor.

Vi rundade av vår tur i Söderhallarna. Köpte ingredienser till en fisksoppa, på Melins fisk. Mitt emot Ingelsta Kalkon, vår granne på Österlen. Men vi var inte sugna på kalkonsoppa.

Lördagen, med 18 minusgrader, ägnades huvudsakligen åt att äta frukost till middag, brunch! Det är sådant man gör i stan.
I den gamla busstationen, Hagaterminalen, har man inrett resturang i stället för vänthall. Fint läge vid Brunnsviken. Här var det också barnvagnsrymligt. Mycket folk och tjo och tjim. Morris uppskattade buffén mycket och åt karmeller med sked.
Sedan åkte vi till Årsta och tog guldmedalj i skidåkning.

Hemfärd söndag i ett förfärligt väglag. Det tog över 8 timmar mot normalt drygt 6. Men SJ-resenärerna har väl inte kommit hem ännu.