Vi går mot bättre tider.

Vinterns järngrepp börjar luckras upp. Takdropp och kramsnö pekar mot bättre tider. En tanke som ger mig rysningar är att detta spåriga blask skulle frysa till. Då får jag val skaffa broddar både till mig och Doris, även om hon har fyrbensdrift.

När jag igår bläddrade i Ystads Alehanda läste jag en krönika av Robert Dahlskog. Inte kåseriet, som var larvigt och lättgods som vanligt. Jag läste i och för sig den också för att få upp adrenalinnivån, inför dagens värv. Denna gång handlade den om hur han förlängde sin omtjatade Thailandsresa genom att inte packa upp sin resväska. Vilken krystad bortförklaring av slarv och lättja, den hade min fru aldrig gått på! Nej åter till krönikan. Den handlade utredningen om regionala  kulturpengar. Skåne är en av de första fem regionerna  som ska tillämpa den sk portföljmodellen. Nu är jag inte insatt och påläst i sakfrågan men läser i krönikan att  arbete pågår med att bygga upp organisation och administration för samråd med kommunerna.

Dahlskog manar oss att vara på tå och trycka på våra politiker och framför allt att få dem att redovisa sin kultursyn, inte minst med tanke på att det är valår. Det finns anledning att vara alert det är mycket pengar som ska fördelas och våra politiker blir ju inte bättre av att de har mer medel till förfogande. Feghet och jakten på någon slags rättvisa har förr lett färden rakt åt helvitta.

Ett bra exempel på helvittasfärder, inte minst för kulturen, är vårt Leaderprojekt i regionen. I ett försök att armera min affekt med litet fakta gick jag in på deras hemsida. En mer faktatom företeelse får man leta efter. Då är det väl helt legitimt att köra affektspåret?

Tanken med Leader är om jag förstått det rätt att åstadkomma ett decentraliserat nerifrånperspektiv. Jo jag deltog i den Golgatavandring som föregick utseende av beslutsgruppen (LAG) i vårt Lederprojekt. Efter en serie av SWOT-analyser och grupparbeten skulle färden stakas ut. Ungefär som i en Robinsontävling fösvann vi, som inte hade tiden och tålamodet, efterhand. Jag kan erkänna att jag vek ned mig tidigt. Sedan utsåg Örådet en LAG. 15% av hela Leader avsätts till administration. Jo - jag tackar! Tiger och leader. I stället för okunniga politiker, som har den fördelen att de kan röstas bort och ersättas vart fjärde år, fördelas ett stort antal miljoner av de lokala bysnillen som har det bästa sittfläsket. Samtidigt är kommunerna "befriade" från att stödja projekt, de har ju satt sina pengar i Leader.  Vad är det för fel på demokrati och öppenhet.

Jag nämnde en TV-såpa. En annan sådan är Let´s dance. Denna säsong har ju Gudrun Schyman deltagit för att ge feminismen ett folkligt ansikte. Jag vet inte om sådant funkar. Själva dansen har ju en underordnad betydelse i programmet, eftersom den professionella juryns utslag kompletteras med en möjlighet att telefonrösta. I konceptet ingår också att man tar in en dansör med, bildligt talat, träben. Detta år har man en snickare, Willy, som låter som en huvudrollsinnehavare i en pilsnerfilm i stockholmsmiljö, eller som en partiledare i vårt största politiska parti. I senaste omgången hamnade Gudrun och Willy i botten i juryns bedömning. Telefonrösterna var entydiga södergamängen kvar och Gudrun ut. Detta bådar inte gott inför valrörelsen. Inte heller där är det valserna, som fäller avgörandet, utan verklighetens folk.

Hur det vill med politik, leader och dans, igår hittade jag vintergäck på husets södersida. ´Det finns alltid en södersida!