Det är fantastiskt att ha upplevt hela den digitala revolutionen. Att ha suttit i Malmö kommun och summerat och rättat timlistor, som löneunderlag, för hand. Till dagens värld med e-post, Spotify, Google, Twitter, Facebook, Bloggar, bredband, e-service i myndigheter och inte minst, mobiltelefoner i var mans hand. Den tidiga utvecklingen var mycket inriktad på företag och företags behov, en ibland stor, men ändå sluten värld. Idag är vi alla, åtminstone i den rika världen, med i och mål för utveckling. Det kan gälla Skype, virus eller TV i mobilen.
Den supersnabba utvecklingstakten innebär en del problem. Vi har sett hur skivbranschen skrumpnar ihop, samtidigt som det uppstår svårigheter för artister att få betalt. Integritetsbroblem uppstår då samhället vill bekämpa brottslighet och skydda sina intressen. Lagstiftningen har inte skuggan av en chans att ligga i nivå med utvecklingen.
Minst lika stora problem uppstår hos "verklighetens folk". Folkhemsnätet är en sen företeelse, jag uppfattar att det tog fart under mitten av 90-talet, det vill säga för ca 15 år sedan. Vår kultur och våra sociala mönster bygger på mycket gamla och helt andra förhållanden. Vi har inte hunnit fram till vad som är "god ton" på nätet. Jag kommer att tänka på ett citat som hamrades in under skoltiden "upp flyga orden, endast tanken stilla står". Om det var Tegnér eller någon annan kommer jag inte ihåg, jag förstod det inte då, men nu känns det mer relevant.
Det är, enligt min uppfattning, i tre avseende, som vi har svårigheter att besinna verkningsgraden av det vi frejdigt släpper ut på nätet.
Tidsaspekt.
Vi skickar e-post och förfrågningar och förväntar oss svar direkt. I den analoga världen formulerade vi eftertänksamt och med en viss formalism ett brev, letade upp ett frimärke och la det på lådan. Det fanns gott om tid att ångra sig. Taleätt som "sova på saken" och "eftertankens kranka blekhet" hade en innebörd.
Idag är ord och handling ett. Ett exempel, jag hade en gång en kollega som normalt var väldigt analytisk och strategisk. Han jobbade hårt, men fredagskvällar belönade han sig med en eller några whiskey. Detta brukade leda till, att sen afton, blev han den "fruktade sanningssägaren". I mer eller mindre förvirrade e-brev till chefer och kolleger delgavs dessa vår hjältes uppfattning i en mängd frågor, i ett högt tonläge. När han tryckt på sändknappen fanns ingen väg tillbaka och jag tror inte hans helger, och definitivt inte måndagar, var enbart en njutning.
Genomslag.
Vi har i vårt land en positiv inställning till offentlighet. Offentlighetsprincipen är en grundsten i kontroll och rättsäkerhet. Det vet alla och det påverkar handläggningen av ärenden på ett positivt sätt.
Detta kan inte på något sätt jämföras med den vidöppenhet som gäller i sociala media. Här råder en totala marknadsliberalism, den som släpper ut något får skylla sig själv. Som en slags indikation på vad slags djur vi människor är, tycks det vara så att osmakligheter och skvaller har största genomslaget. Källkritiken är obefintlig. Det finns många exempel. Den stora svårigheten är att finna en balans mellan det som är personligt och det som är privat.
Bestående.
Det som läggs ut på nätet finns kvar. Till exempel ligger det en mycket negativ krogrecension av signaturen Bong där han 2003 besökt Hammenhögs Gästis. Uppenbarligen bestämde han sig för - aldrig mer. Här sitter vi sju å senare med en recension av en tidigare ägares sätt att driva krogen. Ett annat exempel är, framförallt yngre människors sätt att beskriva sitt "vilda liv" i Facebook och Bloggar. Som en potentiell arbetsgivare får man en bild av den arbetssökande som sällan framgår av betyg och intervjuer.
Min uppmaning är att förutom att lära sig all ny teknik måste vi också ge os tid till reflektion ech eftertanke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar