Eskil Erlandsson är inte den mest karismatiska av våra politiska ledare. Han är en trägen arbetare i vingården. Hans vision om Sverige - det nya matlandet är bra, mycket bra. Med sifferexercis ville han visa hur långt vi kommit. Det är väl bra med skridskor, bara det blir is, som en vardagsfilosof jag känner brukar säga.
Lars Ottosson, som är initiativtagare och entusiasten, presenterade sin lokala idé med betydligt mer esprit. Proffsigheten i kampanjen är hög. Han och fästmön har sådant, som jobb, och kan sitt hantverk. Det har varit stort genomslag i media. All uppmärksamhet är välkommen.
Vi är väl en hel del som höjer lätt på ögonbrynet vid valet av Tomelilla. Ingen förknippar Tomelilla med matkultur; en korvaluda, en thairestaurang och ett mediokert stadshotell. Går vi till Stortomelilla tillkommer ett par bra restauranger. Nu är det kanske inte detta som är poängen. Men om vi gör jämförelsen med undret i Åre, vilket brukar vara populärt, så har Åre åtminstone fjäll.
Jag har inte gjort min läxa och läst på vad Tomelilla - mathuvudstaden egentligen innebär. Jag har fått fått en positiv impuls att göra det.
Tack för de fina komplimangerna. Det var ett positivt möte och jag hoppas verkligen att det också blir en start på den samverkan över hela regionen som kommer att behövas för att nå framgång.
SvaraRaderaBästa hälsningar
Lars Ottoson