När vi hållit på med vår renovering har vi fått många besök av gamla stammisar, vänner och allmänt intresserade. Det känns skönt med moraliskt stöd när man gör en så stor satsning som vi gjort. Även om vår stora investering i förnyelse av rum och utemiljö hjälpte oss till det överlägset bästa resultatet, hittills, är jag pessimist/realist, som aldrig tar något för givet.
Det var därför med glädje vi återsåg Gustav Hector i förgår. Gustav är popkrögaren, som tillsammans med kompanjoner driver Kafe Delux i Växjö. Han är en stor österlenvän och han verkar att ha tagit Hammenhögs Gästis till sitt hjärta. Såväl han som hans kompanjoner har vi flera tillfällen besökt oss. Denna gång hade Gustav ressällskap av ett trevligt par med en liten bebis. Vi kunde av förklarliga skäl inte erbjuda något att äta, men jag bad dem stiga in för att se vårt nya kök och hälsa på Jonas och Annelie.
Vi kom in på vår gamla jukebox. Den hade den dåliga smaken att lägga av i december. Vi har varit upptagna av annat och inte bekymrat oss så mycket över maskinhaveriet, som vi borde. Visserligen har vi haft några olika gubbar som undersökt patienten utan att lyckas ställa diagnos. Vi har en kontakt i Blekinge som lär vara guru i jukeboxvärlden, men åbäket ska ju dit. Gustav, popkrögaren, blev bekymrad eftersom han planerade en retreat på gästis, en helg under våren. Då måste bara jukeboxen fungera, enligt hans bestämda direktiv.
Vännen Martin, som var från Malmö, verkade betagen av vårt ställe. Han hade också observerat att Hammenhög var en "hot spot", som många malmöbor flyttat ut till. Förutom allmänt positivt om Hammenhög och gästis, hade han en matnyttig kontakt i Malmö. En man som konsulterades av hela musikbranschen när gammal teknik strulade. Vi tog tacksamt emot telefonnumret, med stigande optimism att kunna få jukeboxen i drift igen.
Långa arbetsdagar - inga gäster. Det är lätt att sjunka ned i TV-fåtöljen. Med en stor kopp te och några välsmakande smörgåsar, på hembakat bröd, är det gott att bara låta underhållning skölja över en. Efter "Landet brunsås" blev vi sittande till "De kallar oss artister". Denna gång handlade det om Ola Salo och The Ark. Då såg vi plötsligt Martin, Gustavs vän, som vi träffat några timmar tidigare. Det var ju Martin Axén i The Ark. Jukeboxlagarkontakten blev i ett enda slag ännu mer trovärdig och hoppfull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar