Sanningens minut!

Först en liten redovisning av brödupproret. Jag har nu ett par varianter på vitt bröd. Jag använder endast mjölet Manitoba Cream, längre fibrer som också ger brödet en trevlig konsistens. Ett "vardagsbröd" lagom lätt att baka och ett meckigare "Jan Hedbröd". Ett par principer är, inga tillsatser och ingen bakning för frysen. Projektet fick ett litet bakslag då Doris blandade sig i leken. Limporna ska ju bevars jäsa 40 minuter under duk. Aldrig tycks jag lära mig vilken matterminator hon är. När jag kom ut för att grädda hade hon satt i sig drygt halva limpan på degstadiet. Jag blev förtörnad - men det är hon beredd att ta. Nu har jag börjat med surdeg. Den grötliknande substansen är en surdeg

på femte dagen. Fortsättning följer.

Vi närmar oss försiktigt en avslutning av köksrenoveringen. Det är ett större projekt än vi föreställde oss, och det var väl bra att vi inte riktigt insåg omfattningen, då kanske vi inte gått på det lika frejdigt.

Vi har rensat friskt och försett loppiset med mycket. Den gamla frukostfrysen kommer att få fortsätta sin tjänstgöring som glassbox på Fröken Östergrens Café.

Det är fullständigt otroligt hur mycket som ska in på

plats. Hade vi inte förfogat över, i princip hela, Evas släkt i helgen, så vet jag inte hur vi skulle ha hunnit.

Det gäller också att försöka vara rationell i placering av prylar. Man kan inte som hemma skyffla in i en garderob och tänka att man tar det sedan. Man fungerar  ju så att om något placeras fel vänjer man sig vid det, och efter en tid är man hemmablind. Personligen är jag värdelös på sådant, det som inte finns längst fram eller överst i en hög, finns inte. Jag jobbar på det, men tror inte att jag kommer att bli färdig.

Det är skönt att alla spruckna laminathyllor har gått all världens väg. Grått epoxygolv, vit kakel och rostfritt ger en fin estetik och känsla. Så ska det vara i ett restaurangkök.

Vi har tidigar varit ett ganska skumt ställe, medges. Så icke längre! Bengt, vår dansbandsdiggande elektriker, har sett till att det finns lysrör i en mängd som gränsar till det vulgära. Det är rena ljusterapin. Förutom ett flödande ljus kan vi ha ett mycket gott miljösamvete, ett lysrör drar endast 16 watt.

Vi har inte bytt ut så många maskiner. Men en pjäs, hightech som en rymdpendel och nästan lika dyr, är den nya Rational-ugnen. Den kan allt. En fördel är förutom basfunktioner, som ånga och långkok, är att den kan ställas in på olika temperaturer samtidigt, dvs man kan ha olika rätter med olika krav i ugnen å samma gång. Elförbrukningen kan naturligtvis inte jämföras med den gamla trotjänaren, som sannolikt går till spiskyrkogården. (Jag ska nog på sikt involvera dRationalen  i mitt bröduppror.)

Belöningen får man när det är klart, som i bageriet. Var sak på sin plats, det ser ut som i en liten speceriaffär. En finess, som jag uppskattar, det ska inte behövas en enda skarvsladd. Vi har gott om eluttag på alla upptänkliga ställen, allt under jordfelsbrytare.

När man kliver in på gästis nu möts man av en ljuvlig doft av såpa och fur. Kort sagt rent på gammeldags vis.

Jag hoppas verkligen att vi ska få ett lika bra år som 2009!