Min egen lilla konstrunda.

Vi som bor på Österlen och är engagerade i besöksnäringen, har av uppenbara skäl små möjligheter att delta i den stora Konstrundan vid påsk. När 100 000 människor, så välkommet, invaderar, har vi fullt upp med att bädda sängar, laga frukost och servera mat.

När vi får besök, som i detta fallet av Erik, Emma och lilla Tage, finns anledning att fundera ut trevliga utflykter. Det slår en hur mycket det finns att se och göra inom ca en mils radie från Hammenhög.

Den första och obligatoriska upplevelsen är av ingen människa skapad. Havet och stranden. Det finns miltals.

Idag var det stilla och solen värmde. Tänk att sitta, far och son på en bänk, och bara njuta.

Ungdomarna är nästan alltid hungriga och det är endast 4 månaders Tage som har mat med sig.

Ett naturligt val är Olof Viktors med sina generösa öppettide, sin fina miljö och, inte minst, sina goda mackor. Många har kräftsjärtar på foccacia som favorit. Personligen har jag inget emot kräftstjärtar, men foccacia tycker jag är som sockerkaka utan socker. Det fick bli lufttorkad skinka, marinerade gulbetor och en pepparrotscrème på en skiva ljust, vedugnsbakat, surdegsbröd. För dagen var det för mycket folk på plats. Jag hatar köer, folk som klär av sig vad de har för att markera platser och jag tycker inte om dåliga logistiklösningar där folk springer åt alla håll och balanserar sina dignande brickor; Ursäkta! Ursäkta!

Inte långt från Olof Viktors ligger Kabusa konsthall. Den har under nuvarande ägare bytt inriktning. Inga konserter, inga stora konstutsällningar! Nu har man retromöbler och litet prylar. Snygga saker i alla prisklasser, luftigt exponerat i den fantastiska lokalen, och rent. På väggarna har man verk av Mats Nilsson mestadels i monumentalformat. Men det tål hallen. Just under påsken kommer Peter Wahlbeck att vara där och visa, sälja, sin konst. Det blir säkert rajtan tajtan. Nu när man hitta formen för verksamheten i Kabusa har man dessvärre bestämt sig för att sälja. Så kan det gå!

Nästa anhalt är galleribyn Peppinge. Mitt favoritgalleri är Galleri Peppinge, där Åsa och numera även hennes syster Malin huserar. Jag har köpt presenter och julklappar där. En räddare i nöden när man vill ge något personligt till någon som inget behöver. På vår vägg hänger en av Åsas kluriga litet mystiska gummor.

Det är en varm och välkomnande atmosfär i den gamla skolan.

Lika typiskt som gummorna är de stiliserade landskapen från Österlen.  Erik och Ola har fått vars en liten tavla i tempera, och jag tror att de uppskattar dem.

Här ser vi Åsa, Erik och Tage uppställda för bloggfoto.