Konst.

Jag är ingen konstsamlare, konstexpert eller ens särskilt konstintresserad. Men, jag tycker om att se fina bilder och att ha sådana runt mig. Nu har jag fått det foto av Malin Lauterbach, som jag köpte på utställningen på Kulturum. Den gör sig väldigt bra på en vit vägg i vår stora sal, man kan faktiskt kalla det sal även om vi använder det som vardagsrum.

Vi har en del andra tavlor som också har en historia som gör dem mer kära.

Den första tavlan har målats av Zahoor, en god vän från Pakistan. Bilden är söt och för tankarna till impressionisterna och Monet.

Zahoor var som tavelmålare en glad amatör. I själva är han civilingenjör. Som ordförande i ingenjösförbundet i sitt hemland Pakistan, var han en politisk person. Han tvingades fly till dåvarande Sovjetunionen och Moskva. Även där blev han, som sanningsägare politiskt kontroversiell

och på så vis hamnade han i Sverige
och Stockholm. När jag träffade honom försöjde han sig som datakonsult, men skrev en del kultur- och vetenskapsartiklar.

När Zahoor var runt 40 drabbades han av en elak stroke. Målmedvetet har han återerövrat språket och kan hyfsat gå, men närminnet är utslaget.

När eländet drabbade Zahoor vände han sig till sin familj i Islamabad. Yngste brodern Ubaid flyttade till Sverige för att hjälpa Zahoor.

Som tur var var Ubaid inte läkare eller ingenjör utan erkänd konstnär, så han slapp att jobba som spärrvakt eller taxichaufför. Han har ägnat flera år åt att utforska ljuset och färgerna i Lappland.

Den övre bilden, som jag bytte till mig mot en dator, har jag fått en del skit för. Dels för formatet 190*130, dels för att den inte har någon horisont (tror jag), men jag gillar den. Den nedre är också från Lappland. Den köpte jag och den har rönt bredare uppskattning. Den har ett betydligt behändigare format och horisont.